Nyss kom jag på något som svenskarna och de tysktalande schweizarna har gemensamt. Något som drabbar oss när vi åker utomlands. Något som drabbade mig när jag berättade för mina vänner att jag skulle flytta till Sverige. Något som händer när en svensk på semester presenterar sig för en inföding i en bar. Hans samtalspartner lutar sig raglande fram och sluddrar följd av en ölluktande andedräkt: "Smørrebrød!" Sedan lutar han sig tillbaks med ett nöjd leende i ansiktet. Att smørrebrød inte är ett svenskt ord bryr han sig inte om.

Den schweiziska motsvarigheten är ordet "Sauerkraut" (surkål på svenska). Som typisk tysk maträtt äter man varken särskilt ofta eller gärna surkål i Schweiz. Dessutom kallas den här växten i Schweiz Suurchrut (på schweizertyska), choucroute (på franska), crauti (på italienska) eller giabus asch (på rätoromanska). Ändå är "Sauerkraut!" ett bevis för att man har förstått den schweiziska kulturen och språket. I vilket fall, nu ser jag fram emot jul i Schweiz där jag kommer att höra några "Smørrebrød!" – en välkomnande omväxling efter några månaders svenska surkålsbekännelse.

Er nybörjare

Snart är det jul. Och det betyder att vi snart åker till Schweiz för att hälsa på mina föräldrar och släktingar. Men finns det andra anledningar att åka till Schweiz? Kanske för att kolla om schweizarna verkligen är så långsamma som många påstår? Eller för att hälsa på Ingvar Kamprad? Kanske det. Men de bästa anledningarna ger oss organisationen Schweiz Turism och bekräftar med detta några gamla och nya fördomar om Schweiz. Varsågoda:



Er nybörjare

Idag har jag smakat en riktig svensk klassiker och kultprodukt – Bullens pilsnerkorv. Åtta stycken kokkorvar med skinn, 240 g korv i 215 g saltlag. En smaklig allians av gris- och nötkött, vatten, nöthjärta, nötlunga, potatismjöl, fett från gris, bindväv från gris, mjölkprotein, koksalt, blodprotein av nöt och gris, potatisfiber, druvsocker, kryddor, arom, antioxidationsmedel E300 och konserveringsmedel E250. Köttmängd 33 procent – trots allt. Detta lovade i alla fall förpackningen. En konservburk med samma utseende som sedan lanseringen 1953. Lyckligtvis visste jag att korvarna är gjorda av nötkött – namnet "Bullens korv" och bilden av den vänliga mannen med glasögon och fluga gjorde mig lite orolig.

Men hur tillagar man egentligen kokkorvar? På burken stod: "Tillsätt vatten och värm korven i ca 70º C några minuter. OBS! Korven får inte koka – då spricker skinnet." Det lät ganska enkelt. Men grundligare efterforskningar på nätet visade att korvarna inte bara spricker om de kokas utan också om man värmer dem i osaltat vatten. Det bästa sättet att värma Bullens pilsnerkorv är alltså att värma dem i spadet som finns i burken. Men med vad äter man dem? Någon information om det fanns inte på burken. Dagens test visade att senap passar bra, ketchup inte funkar och remouladsåsen vill jag varken berätta om eller tänka på längre. Men allt som allt tycker jag att Bullens pilsnerkorv är ganska okej om man inte äter åtta stycken på en gång – och om man inte läser före vad de innehåller.

Korvgubben på burken med glasögonen och flugan på burken är förresten Erik "Bullen" Berglund, en skådespelare, kock och kokboksförfattare som lanserade Bullens pilsnerkorv 1953 tillsammans med Alvesta slakteriförening. Han blev känd genom så kallade "pilsnerfilmer", anspråkslösa svenska komedifilmer från 1930-talet. Därav namnet Bullens pilsnerkorv.


Konstigt men sant, det finns t.o.m. fanartiklar på nätet: www.bullens.se

Er nybörjare

De senaste dagarna har vi kunnat läsa mycket om Schweiz och landets folkomröstning om minaretförbudet. Förbundsrepubliken har en lång demokratisk tradition. Alla schweiziska medborgare har rösträtt i de kommunala och federala valen och ingenstans röstas så ofta som i Schweiz. Schweizarna är tydligt stolta att deras röster räknas. Men hur låter egentligen en schweizisk röst? Hur låter schweizertyska?

Schweizertyska är ett sammanfattande namn på de dialekter av det tyska språket som talas i Schweiz. För utländska tysktalande människor är dessa dialekter fullkomligt obegripliga. Dessutom skrivs schweizertyska nästan aldrig (med undantag av personliga brev, mejl och SMS). All skriftlig kommunikation, tidningar och liknande skrivs på högtyska.

Så för att ni ska höra hur detta talande språk låter har jag bifogat en låt på schweizertyska. Låten heter "Fingt ds Glück eim?" (på svenska: "Hittar lyckan en?") och är skriven av bandet Züri West. Ha det så roligt med att lyssna och sjunga med!



Er nybörjare

Nyligen nämnade en av mina icke-svenska vänner en svensk tradition kring pepparkakor. Hon berättade för mig att svenskarna brukar slå sönder peppakakorna eftersom de tror att det bringar lycka. Kanske en gammal ritual från den hedniska tiden? Men varför ska man slå sönder kakorna? Jag föredrar att äta dem. Men om det är en svensk tradition måste jag, som duktig invandrare, forska vidare i gåtan om peppakakorna. Dagen efter var vi bjudna till en födelsedagsfest där jag var den enda utlänningen. Perfekt, tänkte jag, en av svenskarna där skulle väl kunna hjälpa mig vidare. Men vilken besvikelse! Ingen av dem hade ett klart svar till mig. Okej, det beror kanske på att gästerna där antingen jobbade för kyrkan och inte visste ett dugg om gamla hedniska ritualer eller var packade. Svaret på min fråga hittade jag till slut på ANNAS websida: Man slår inte sönder pepparkakorna utan knackar dem på mitten. Om kakan delar sig i tre delar får man tyst önska sig något. Så är det, kära svenskar!

Förresten, pepparkakan kallas för "den snälla kakan" eftersom Kung Hans under 1490-talet fick pepparkakor ordinerat av sin läkare för att höja humöret. Myten att man blir snäll av pepparkakor lever fortfarande kvar. Dags för mig att gå till köket och bli snäll.


Efter det femte försöket lyckades jag att få tre delar – det blir en önskan och fem kakor!

Er nybörjare

Egentligen planerade jag att skriva om schweizertyska idag. Men efter gårdagens folkomröstning i Schweiz angående ett förbud mot minareter ändrade jag mina planer. 57 procent av schweizarna har röstat för ett förbud mot att bygga minareter i landet. Detta beslut är enligt min åsikt pinsamt för Schweiz och det är inte så underligt att världen reagerar med besvikelse. Visst, jag förstår att schweizarna sa nej. Folket är rädda för islam eftersom landets rasister vill att de ska vara rädda. Resultatet skulle vara detsamma i de flesta europeiska länder. Men jag är arg på det schweiziska folkpartiet (SVP) som har drivit fram folkomröstningen. Det märks att de inte förstår att de skadar sitt land genom att försöka bevara ett Schweiz som bara finns kvar i deras huvuden. Schweiz har alltid varit ett land med flera olika religioner och språk. Det gör det här landet speciellt, och det har varit en del av omvärldens bild av Schweiz. Den bilden är nu skadad tack vare den här folkomröstningen – och framför allt tack vare SVP. Skam över er!

Er väldigt besviken schweizare

Idag är det första advent och snart är det jul. Dags för ett annat pysseltips i vår serie "Skojsigt pyssel för invandrare". Eftersom svenskarna som bekant tycker om arga lappar (kolla inlägget Annars garanterar jag att jag kommer att hitta dig!) pysslar vi idag en enkel men rolig julklapp: en arglapp. Arglappen är en billig present med lugnande verkan, idealisk för vänner eller släktingar som har jobbiga arbetskollegor, oerhört högljudda grannar eller som bara tappar fattningen då och då. För att pyssla en arglapp behöver ni: ett papper i formatet A4, ett fint kuvert i formatet C5 eller C4 och en penna. På pappret skriver ni texten som lyder "Det här är en arglapp. Vid behov knyckla ihop och kasta bort." (eller liknande). Vik sedan lappen om nödvändigt och lägg den i kuvertet. Stäng detta. Färdig är den idealiska julklappen för era svenska vänner. Dekorera gärna kuvertet med stjärnor, hjärtan eller dalahästar.



Er pysseltant

Världen är full av fördomar. Man har fördomar om etniska grupper, minoriteter och amerikanare. Tyvärr leder fördomar ofta till diskriminering och gamla tråkiga vitsar som ingen vill höra längre. Därför är det dags att göra rent hus med de fem vanligaste fördomarna om Schweiz:

1. Schweizarna är långsamma
– Okej, Schweiz är fortfarande inte medlem av EU. Och enligt en internationell studie är fotgängare i den schweiziska huvudstaden Bern är de långsammaste i världen. Men egentligen visar denna studie (genomfört av ett schweiziskt universitet) bara schweizarnas blygsamhet inför världen. Och vart finns världens bästa urmakare? Precis!

2. Schweizarna är rika
– Den rikaste schweizaren är faktiskt svensk. Ingvar Kamprad, som grundade och äger IKEA, har en förmögenhet på runt 100 miljarder kronor. Han har bott i Schweiz i trettio år. I jämförelse tjänade jag den här månaden 17 kronor genom att spela säckpipa på Drottninggatan. Det blir en kaffe latte ute i Rinkeby. Svaret är alltså nej, schweizarna är inte rika.

3. Schweizarna kan bara spela tennis
– Det är fel. Faktiskt finns det bara EN schweizare som kan spela tennis – Roger Federer. Han toppar ATP-tabellen (Association of Tennis Professionals) och är historiens mest framgångsrika tennisspelare. Svensken Robin Söderling är förresten på nionde plats.

4. Schweizarna äter jämt ost
– Det är en ganska tråkig fördom! Schweizarna äter förstås inte bara ost! Schweiz är också känd för rätter som raclette och fondue...
Okej, den här fördomen är kanske sann.

5. I Schweiz heter alla Heidi och Emil
– Inte direkt. 2008 var de mest populära namnen i den tyskspråkiga delen Lara och Tim, i den franskspråkiga delen Emma och Nathan, i den italienskspråkiga delen Giulia och Alessandro och i den rätoromanskspråkiga delen Giulia och Gian. Emil finns inte bara i Schweiz utan i hela Europa och Heidi heter bara de "svenska" tjejerna i amerikanska porrproduktioner.

Där ser ni, de flesta fördomarna är inte sanna. Egentligen är sanningen om Schweiz mycket enklare och kan sammanfattas i tre punkter:
1. Schweizarna kan inte prata tyska
2. Schweizarna är tråkiga och pryda
3. Schweizarna gömmer diktatorers pengarna och är absoluta nollar i fotboll



Er schweizare

Idag läste jag om möjliga biverkningar av svininfluensavaccinet. Ett bra sätt att lära mig nya ord – och att bestämma mig om jag ska vaccinera mig eller inte. De inrapporterade biverkningarna är (i alfabetisk ordningsföljd): allergiska reaktioner, allvarlig allergisk chock, ansiktsförlamning, andnöd, bensmärta, blåmärken, bröstsmärtor, buksmärtor, diarré, domningar, dödsfall, epilepsianfall, feber, frossa, heshet, hjärtklappning, hjärtstillestånd, hosta, hudförändringar, hudsvullnader, hudutslag, huvudvärk, högt blodtryck, illamående, influensaliknande symtom, klåda, kräkningar, känslorubbningar, ledsmärta, lokal reaktion, lunginflammation, lymfkörtelsvullnad, lågt blodsocker, medvetslöshet, migrän, muskelsvaghet, muskelvärk, nässelutslag, psykisk påverkan, röda komplexa hudutslag, smakförändringar, smärta, stroke, svimningstendens, svullnad i munhåla och svalg, synrubbningar, temperaturstegring, tungsvullnad, värk, värmesvallningar, yrsel och ögonirritation (källa: Aftonbladet, 2009-11-26). På något sätt oroande, eller hur?


En vaccinationsklinik i Stockholm har redan slut på vaccinet.

Er nybörjare

Igår såg jag ett klipp på YouTube ur den svenska filmen "Tomten är far till alla barnen" (Kjell Sundvall, 1999). Bortsett från att filmen verkar ganska rolig slog det mig att svenskarna svär ganska ofta – och gärna. Bara i detta tre minuter långa klippet svärs otroliga arton gånger! Det är sex gånger i minuten, en gång var tionde sekund. Som duktig elev har jag förstås gjort en (rang-)lista så att jag kan lära mig dessa nya ord (siffrorna i parentes avser frekvensen av ordet i klippet):

1. fan (6)
2. jävel/jävla (5)
3. knulla (4)
4. helvete (2)
5. håll käften (1)

Min favorit är förresten "tomtejävel". Men varför svär svenskarna så ofta? Är de bara missnöjda p.g.a. köld, mörker och inlagd fisk? Eller är denna typ av koprolali ett arv från vikingatiden? Nej. Svaret är helt enkelt att ordet "jävla" är ett helt fantastiskt adjektiv! Man måste varken fundera på om substantivet är ett en- eller ett-ord eller om det är singular eller plural. Därför använder svenskarna detta ord så ofta. Och "jävla" passar nästan alltid. Ett ord för varje situation – kanske med undantag för av tackbrev och gravtal. Dessutom är de här svordomarna språkövergripande: de innehåller inga "r" och man förstår dem till och med i Skåne. Förresten, varför känns det som Google kommer att blockera min blogg från och med nu? Fan också!


Scen från "Tomten är far till alla barnen" med Peter Haber som Janne.

Er jävla nybörjare

Ett annat svenskt fenomen är svenskarnas förkärlek för köksredskap. I synnerhet småsaker som osthyvel och smörkniv. Särskilt osthyvel och smörkniv. Varför inte bara använda kniv? EN kniv! Smöret blir inte smidigare med en smörkniv och osten får inte intensivare smak med en osthyvel. Tvärtom! Ostskivorna blir till och med för tunna. Ärligt talat, det är inte friskt. Tänk om finländare gick runt med osthyvel och smörkniv i bältet i stället för en kniv! Varför inte göra som den schweiziska militären? De använder sina knivar för att skära ost (framför allt för det), för att öppna vinflaskor och till och med för att såga i trä. Och att bre smör med dem funkar också ganska bra. Frånsett detta förmodar jag ändå att uppfinningen av smörkniven är en statlig åtgärd för främjandet av julklappar som man tillverkat själv. Helt nyligen lanserade IKEA en kampanj med detta tema. Det tar jag som ett tecken att skandinaverna själva börjar ifrågsätta osthyvel och smörkniv. Så det är inte så underligt att det norska företaget Bjørklund & Sønner, som har tillverkat den ursprungliga osthyvelmodellen i 84 år, gick i konkurs i september. Förresten finns det faktiskt EN bra användning för osthyvel och smörkniv: som julklappar till mina släktningar i Schweiz. Dalahästar har de redan fått.


Osthyvel från Bjørklund & Sønner, uppfunnit 1925 av norrmanen Thor Bjørklund.

Er nybörjare

Svenskarna älskar jul. De äter julbord, ser fram emot tomten (bocken är ju inte modern längre) och tittar på Kalle Anka på julafton, som med 3.5 miljoner tittare årligen är ett av de mest sedda program. När julen kommer är till och med de långa mörka nätterna bortglömda. Men viktigare än att fira tillsammans med sin familj, viktigare än att få julklappar och definitiv viktigare än att tacka mormor för hennes egenhändigt stickade strumpor är – precis, julmust. Med årets första "Last Christmas" (Wham!, 1984) är den för söta och icke-alkoholhaltiga drycken tillbaka. Från början av november till slutet av februari säljs julmusten i hela Sverige – även försäljningen av Coca Cola minskar under denna tiden. Sedan, i början av mars, byts etiketterna ut på julmust-flaskorna mot påskmust-etiketter. Jag vet, många svenskar påstår att det finns en skillnad mellan jul- och påskmust – men bevis saknas. Dags att gå på djupet med detta mysterium och jämföra de två dryckerna. Till att börja med har jag gjort en lista över julmustens ingredienser (Nygårda Julmust). Den klargörande jämförelsen följer om tre månader. Till dess njuter vi av denna härliga dryck – och tar oss också ett eller annat glas glögg.


Nygårda Julmust från Spendrups.

Ingredienser:
Kolsyrat vatten, socker, glukos-fruktossirap, färgämne E150c, aromämnen (från bl.a. humle och kornmalt), surhetsreglerande medel citronsyra, kryddextrakt, konserveringsmedel E211 och E202

Näringsvärde per 100ml:
Energi 170kJ / 40kcal, protein 0g, kolhydrat 9g (varav sockerarter 9g), fett 0 g (varav mättet fett 0g), kostfibrer 0g, natrium 0g

Er nybörjare

Efter en kort promenad genom ett höstkallt Söder bjöd S mig på brunch på Fåfängan. En dimmig dag som denna påminde mig folket som gick upp för backen om häxorna på väg till Blåkulla – med skillnaden att de inte skulle äta barn utan en stor svensk frukost. Som de morgonpigga personer vi är möttes vi av en nästan orörd buffé: den rökta laxen var fortfarande varm, kaffet fräscht och personalen vänlig. Efter en kort introduktion i den svenska bufféordningen (kallrätt, varmrätt, dessert) var jag redo för att äta mig genom de svenska läckerheterna: köttbullar, rimmad lax, rökt lax, sill, stekta korvar, bacon, kyckling, rostbiff, skinka, salami, prosciutto – en utmaning för en före detta vegetarian. Men jag klarade mig (även om min mage inte håller med mig på den punkten). När vi gick över från kall- till varmrätten blev restaurangen ganska fullsatt. Typiskt för Stockholm fanns det mycket välklätt folk – och förstås barn. Många barn. Därför blev ljudnivån ganska hög och det fick mig att tänka på häxorna och Blåkulla igen. Men dessertbuffén räddade situationen (chokladkaka med grädde!) och till slut var det en större utmaning att få bort S från plättarna än att smälta allt kött.


Utsikt från Fåfängan över Saltsjön.

Er nybörjare

Arga lapparna finns nu inte längre bara i svenska tvättstugor utan också på Nordiska museet på Djurgården. I utställningen "Tvättstugan – En utställning om luddiga vardagskonflikter och miljön som stryker med" kan man upptäcka detta svenska fenomen på nära håll. Och man får till och med ta med sina egna lappar. Vad synd att jag inte har sparat "vår" arga lapp. Dags att provocera fram nya kreativa utbrott från våra grannar! Förresten, t.o.m. i morgon (söndag 22. november) kan man se några exempel från utställningen i Gallerian i Stockholm.

Er nybörjare

Pensionärer och nyblivna invandrare har något gemensamt – massor av tid. Och mycket tid leder som bekant till konstiga idéer. Pensionärerna tillbringar denna tid till exempel med att åka tunnelbana, helst klockan 8 på morgonen och klockan 17 på eftermiddagen. Bara för skojs skull. Eller så sitter de i parken och matar duvor till döds. Eller börjar att pyssla fula grattiskort, troligtvis för att hämnas på sina barn och barnbarn. Som invandrare utan jobb bestämde jag mig för det sistnämnda, att pyssla, eftersom att skriva blogg inte fyller hela dagen och de bra sittplatserna på tunnelbanan är ändå redan tagna. Dessutom tycker jag om att sova ut.

I bloggens första del av "Skojsigt pyssel för invandrare" pysslar vi något som är ganska aktuellt såhär en månad före jul. Det som behövs för dagens pysseltips finns i varje svenskt hushåll: en sax, tejp och IKEA-papperskassar. Av det pysslar vi ett roligt (och framförallt billigt!) presentpapper för julklapparna till våra vänner och familjer som bor utomlands – t.ex. i Schweiz, Iran eller Skåne. Och så här gör man: Först vecklar man ut kassen och stryker den slät. Sedan klipper man ut så mycket papper som behövs (beror på presentens storlek) och slår in julklappen. Färdigt.



Er pysseltant