Sverige är ett vackert land. Med vackra människor, ett fungerande hälsovårdssystem och färdig risgrynsgröt i plastkorv. Därför bestämmer sig varje år omkring 80’000 människor för att lämna deras hemländer och emigrerar till Sverige. En av dem är jag.

I höstas bytte jag de schweiziska alperna mot den svenska skärgården och flyttade till Stockholm. Det var första gången i mitt liv jag emigrerade. Som absolut nybörjare hade jag förstås befattat mig med utvandring förut och visste att nyckelordet till en lyckosam framtid heter integration. I Europa är svenskarna kända för sina öppenhet och vänlighet. Och som schweizare känner jag mig ändå nära svenskarna, eftersom enligt amerikanerna är Schweiz och Sverige ändå samma land. Det skulle alltså inte vara något problem med att komma i kontakt med dem utåtriktade svenskarna, särskild då de flesta pratar väldigt bra engelska. Men jag hade fel. Snabbt lärde jag mig att det inte skulle bli så lätt som jag hade tänkt mig. För att skaffa mig tillgång till infödingarna måste jag alltså först lära mig svenska, vare sig jag vill eller inte. Det låter i alla fall som en utmaning, eller hur?

Så det är anledningen till att jag börjar skriva den här bloggen där jag ska lära mig svenska genom att skriva texter om hur jag upptäcker den svenska kulturen och hur jag klarar mig i Stockholm. Jag är medveten om att här kommer att stå meningar som är fel, som låter konstiga och ibland absurda, men det kan bli roligt ändå – eller just därför.

Tveka alltså inte att rätta mig när min grammatik "suger"! Och jag är naturligtvis tacksam för tips om det svenska livet.

Er nybörjare