Idag läste jag om möjliga biverkningar av svininfluensavaccinet. Ett bra sätt att lära mig nya ord – och att bestämma mig om jag ska vaccinera mig eller inte. De inrapporterade biverkningarna är (i alfabetisk ordningsföljd): allergiska reaktioner, allvarlig allergisk chock, ansiktsförlamning, andnöd, bensmärta, blåmärken, bröstsmärtor, buksmärtor, diarré, domningar, dödsfall, epilepsianfall, feber, frossa, heshet, hjärtklappning, hjärtstillestånd, hosta, hudförändringar, hudsvullnader, hudutslag, huvudvärk, högt blodtryck, illamående, influensaliknande symtom, klåda, kräkningar, känslorubbningar, ledsmärta, lokal reaktion, lunginflammation, lymfkörtelsvullnad, lågt blodsocker, medvetslöshet, migrän, muskelsvaghet, muskelvärk, nässelutslag, psykisk påverkan, röda komplexa hudutslag, smakförändringar, smärta, stroke, svimningstendens, svullnad i munhåla och svalg, synrubbningar, temperaturstegring, tungsvullnad, värk, värmesvallningar, yrsel och ögonirritation (källa: Aftonbladet, 2009-11-26). På något sätt oroande, eller hur?


En vaccinationsklinik i Stockholm har redan slut på vaccinet.

Er nybörjare

Igår såg jag ett klipp på YouTube ur den svenska filmen "Tomten är far till alla barnen" (Kjell Sundvall, 1999). Bortsett från att filmen verkar ganska rolig slog det mig att svenskarna svär ganska ofta – och gärna. Bara i detta tre minuter långa klippet svärs otroliga arton gånger! Det är sex gånger i minuten, en gång var tionde sekund. Som duktig elev har jag förstås gjort en (rang-)lista så att jag kan lära mig dessa nya ord (siffrorna i parentes avser frekvensen av ordet i klippet):

1. fan (6)
2. jävel/jävla (5)
3. knulla (4)
4. helvete (2)
5. håll käften (1)

Min favorit är förresten "tomtejävel". Men varför svär svenskarna så ofta? Är de bara missnöjda p.g.a. köld, mörker och inlagd fisk? Eller är denna typ av koprolali ett arv från vikingatiden? Nej. Svaret är helt enkelt att ordet "jävla" är ett helt fantastiskt adjektiv! Man måste varken fundera på om substantivet är ett en- eller ett-ord eller om det är singular eller plural. Därför använder svenskarna detta ord så ofta. Och "jävla" passar nästan alltid. Ett ord för varje situation – kanske med undantag för av tackbrev och gravtal. Dessutom är de här svordomarna språkövergripande: de innehåller inga "r" och man förstår dem till och med i Skåne. Förresten, varför känns det som Google kommer att blockera min blogg från och med nu? Fan också!


Scen från "Tomten är far till alla barnen" med Peter Haber som Janne.

Er jävla nybörjare

Efter några veckor i Sverige börjar man känna sig ganska säker i det offentliga livet. Man följer konversationer, förstår tidningsartiklar på lättläst svenska (t.ex. Aftonbladet) och har förstått skillnaden mellan sill och strömming. I kaféer beställer man sin latte med en bulle på svenska och baristan svarar inte på engelska utan på svenska. Kanske påfallande tydligt, men i alla fall på svenska. Det känns bra. Men sedan händer det. Något som får tryggheten att falla ihop som ett korthus. Och det drabbade mig själv nyss på Muffinsfabriken. En fråga, bara tre ord lång: "Ljummen eller sval?" Ljummen eller sval? Vad betydde det? Det hade vi aldrig lärt oss på svenskakursen. Vad skulle jag svara? Jag funderade på att kontra med ett smidigt "Lagom, tack", men att använda ordet lagom fel skulle säkerligen bara göra situationen värre. Det enda jag kom på var ett hjälplöst "Okej". Så fick jag en varm kaffe med en kall muffin och det blev "Thirtyeight krones" istället för "Trettioåtta kronor". Igen.

Så att det inte händer er, kära medinvandrare, det här säger Norstedts svenska ordbok om ljummen och sval:

1. ljummen –> ljum: adj. ~t ~ma • måttligt varm – vanl. på ett behagligt sätt, utom då maträtter e.d. avses <SYN. halvvarm, tempererad>
2. sval: adj. ~t • som har tämligen låg temperatur – som vanl. är angenäm

En sval muffin på Muffinsfabriken vid Skanstull.

Er nybörjare