Efter några veckor i Sverige börjar man känna sig ganska säker i det offentliga livet. Man följer konversationer, förstår tidningsartiklar på lättläst svenska (t.ex. Aftonbladet) och har förstått skillnaden mellan sill och strömming. I kaféer beställer man sin latte med en bulle på svenska och baristan svarar inte på engelska utan på svenska. Kanske påfallande tydligt, men i alla fall på svenska. Det känns bra. Men sedan händer det. Något som får tryggheten att falla ihop som ett korthus. Och det drabbade mig själv nyss på Muffinsfabriken. En fråga, bara tre ord lång: "Ljummen eller sval?" Ljummen eller sval? Vad betydde det? Det hade vi aldrig lärt oss på svenskakursen. Vad skulle jag svara? Jag funderade på att kontra med ett smidigt "Lagom, tack", men att använda ordet lagom fel skulle säkerligen bara göra situationen värre. Det enda jag kom på var ett hjälplöst "Okej". Så fick jag en varm kaffe med en kall muffin och det blev "Thirtyeight krones" istället för "Trettioåtta kronor". Igen.

Så att det inte händer er, kära medinvandrare, det här säger Norstedts svenska ordbok om ljummen och sval:

1. ljummen –> ljum: adj. ~t ~ma • måttligt varm – vanl. på ett behagligt sätt, utom då maträtter e.d. avses <SYN. halvvarm, tempererad>
2. sval: adj. ~t • som har tämligen låg temperatur – som vanl. är angenäm

En sval muffin på Muffinsfabriken vid Skanstull.

Er nybörjare