Egentligen planerade jag att skriva om schweizertyska idag. Men efter gårdagens folkomröstning i Schweiz angående ett förbud mot minareter ändrade jag mina planer. 57 procent av schweizarna har röstat för ett förbud mot att bygga minareter i landet. Detta beslut är enligt min åsikt pinsamt för Schweiz och det är inte så underligt att världen reagerar med besvikelse. Visst, jag förstår att schweizarna sa nej. Folket är rädda för islam eftersom landets rasister vill att de ska vara rädda. Resultatet skulle vara detsamma i de flesta europeiska länder. Men jag är arg på det schweiziska folkpartiet (SVP) som har drivit fram folkomröstningen. Det märks att de inte förstår att de skadar sitt land genom att försöka bevara ett Schweiz som bara finns kvar i deras huvuden. Schweiz har alltid varit ett land med flera olika religioner och språk. Det gör det här landet speciellt, och det har varit en del av omvärldens bild av Schweiz. Den bilden är nu skadad tack vare den här folkomröstningen – och framför allt tack vare SVP. Skam över er!

Er väldigt besviken schweizare

Idag är det första advent och snart är det jul. Dags för ett annat pysseltips i vår serie "Skojsigt pyssel för invandrare". Eftersom svenskarna som bekant tycker om arga lappar (kolla inlägget Annars garanterar jag att jag kommer att hitta dig!) pysslar vi idag en enkel men rolig julklapp: en arglapp. Arglappen är en billig present med lugnande verkan, idealisk för vänner eller släktingar som har jobbiga arbetskollegor, oerhört högljudda grannar eller som bara tappar fattningen då och då. För att pyssla en arglapp behöver ni: ett papper i formatet A4, ett fint kuvert i formatet C5 eller C4 och en penna. På pappret skriver ni texten som lyder "Det här är en arglapp. Vid behov knyckla ihop och kasta bort." (eller liknande). Vik sedan lappen om nödvändigt och lägg den i kuvertet. Stäng detta. Färdig är den idealiska julklappen för era svenska vänner. Dekorera gärna kuvertet med stjärnor, hjärtan eller dalahästar.



Er pysseltant

Världen är full av fördomar. Man har fördomar om etniska grupper, minoriteter och amerikanare. Tyvärr leder fördomar ofta till diskriminering och gamla tråkiga vitsar som ingen vill höra längre. Därför är det dags att göra rent hus med de fem vanligaste fördomarna om Schweiz:

1. Schweizarna är långsamma
– Okej, Schweiz är fortfarande inte medlem av EU. Och enligt en internationell studie är fotgängare i den schweiziska huvudstaden Bern är de långsammaste i världen. Men egentligen visar denna studie (genomfört av ett schweiziskt universitet) bara schweizarnas blygsamhet inför världen. Och vart finns världens bästa urmakare? Precis!

2. Schweizarna är rika
– Den rikaste schweizaren är faktiskt svensk. Ingvar Kamprad, som grundade och äger IKEA, har en förmögenhet på runt 100 miljarder kronor. Han har bott i Schweiz i trettio år. I jämförelse tjänade jag den här månaden 17 kronor genom att spela säckpipa på Drottninggatan. Det blir en kaffe latte ute i Rinkeby. Svaret är alltså nej, schweizarna är inte rika.

3. Schweizarna kan bara spela tennis
– Det är fel. Faktiskt finns det bara EN schweizare som kan spela tennis – Roger Federer. Han toppar ATP-tabellen (Association of Tennis Professionals) och är historiens mest framgångsrika tennisspelare. Svensken Robin Söderling är förresten på nionde plats.

4. Schweizarna äter jämt ost
– Det är en ganska tråkig fördom! Schweizarna äter förstås inte bara ost! Schweiz är också känd för rätter som raclette och fondue...
Okej, den här fördomen är kanske sann.

5. I Schweiz heter alla Heidi och Emil
– Inte direkt. 2008 var de mest populära namnen i den tyskspråkiga delen Lara och Tim, i den franskspråkiga delen Emma och Nathan, i den italienskspråkiga delen Giulia och Alessandro och i den rätoromanskspråkiga delen Giulia och Gian. Emil finns inte bara i Schweiz utan i hela Europa och Heidi heter bara de "svenska" tjejerna i amerikanska porrproduktioner.

Där ser ni, de flesta fördomarna är inte sanna. Egentligen är sanningen om Schweiz mycket enklare och kan sammanfattas i tre punkter:
1. Schweizarna kan inte prata tyska
2. Schweizarna är tråkiga och pryda
3. Schweizarna gömmer diktatorers pengarna och är absoluta nollar i fotboll



Er schweizare

Idag läste jag om möjliga biverkningar av svininfluensavaccinet. Ett bra sätt att lära mig nya ord – och att bestämma mig om jag ska vaccinera mig eller inte. De inrapporterade biverkningarna är (i alfabetisk ordningsföljd): allergiska reaktioner, allvarlig allergisk chock, ansiktsförlamning, andnöd, bensmärta, blåmärken, bröstsmärtor, buksmärtor, diarré, domningar, dödsfall, epilepsianfall, feber, frossa, heshet, hjärtklappning, hjärtstillestånd, hosta, hudförändringar, hudsvullnader, hudutslag, huvudvärk, högt blodtryck, illamående, influensaliknande symtom, klåda, kräkningar, känslorubbningar, ledsmärta, lokal reaktion, lunginflammation, lymfkörtelsvullnad, lågt blodsocker, medvetslöshet, migrän, muskelsvaghet, muskelvärk, nässelutslag, psykisk påverkan, röda komplexa hudutslag, smakförändringar, smärta, stroke, svimningstendens, svullnad i munhåla och svalg, synrubbningar, temperaturstegring, tungsvullnad, värk, värmesvallningar, yrsel och ögonirritation (källa: Aftonbladet, 2009-11-26). På något sätt oroande, eller hur?


En vaccinationsklinik i Stockholm har redan slut på vaccinet.

Er nybörjare

Igår såg jag ett klipp på YouTube ur den svenska filmen "Tomten är far till alla barnen" (Kjell Sundvall, 1999). Bortsett från att filmen verkar ganska rolig slog det mig att svenskarna svär ganska ofta – och gärna. Bara i detta tre minuter långa klippet svärs otroliga arton gånger! Det är sex gånger i minuten, en gång var tionde sekund. Som duktig elev har jag förstås gjort en (rang-)lista så att jag kan lära mig dessa nya ord (siffrorna i parentes avser frekvensen av ordet i klippet):

1. fan (6)
2. jävel/jävla (5)
3. knulla (4)
4. helvete (2)
5. håll käften (1)

Min favorit är förresten "tomtejävel". Men varför svär svenskarna så ofta? Är de bara missnöjda p.g.a. köld, mörker och inlagd fisk? Eller är denna typ av koprolali ett arv från vikingatiden? Nej. Svaret är helt enkelt att ordet "jävla" är ett helt fantastiskt adjektiv! Man måste varken fundera på om substantivet är ett en- eller ett-ord eller om det är singular eller plural. Därför använder svenskarna detta ord så ofta. Och "jävla" passar nästan alltid. Ett ord för varje situation – kanske med undantag för av tackbrev och gravtal. Dessutom är de här svordomarna språkövergripande: de innehåller inga "r" och man förstår dem till och med i Skåne. Förresten, varför känns det som Google kommer att blockera min blogg från och med nu? Fan också!


Scen från "Tomten är far till alla barnen" med Peter Haber som Janne.

Er jävla nybörjare

Ett annat svenskt fenomen är svenskarnas förkärlek för köksredskap. I synnerhet småsaker som osthyvel och smörkniv. Särskilt osthyvel och smörkniv. Varför inte bara använda kniv? EN kniv! Smöret blir inte smidigare med en smörkniv och osten får inte intensivare smak med en osthyvel. Tvärtom! Ostskivorna blir till och med för tunna. Ärligt talat, det är inte friskt. Tänk om finländare gick runt med osthyvel och smörkniv i bältet i stället för en kniv! Varför inte göra som den schweiziska militären? De använder sina knivar för att skära ost (framför allt för det), för att öppna vinflaskor och till och med för att såga i trä. Och att bre smör med dem funkar också ganska bra. Frånsett detta förmodar jag ändå att uppfinningen av smörkniven är en statlig åtgärd för främjandet av julklappar som man tillverkat själv. Helt nyligen lanserade IKEA en kampanj med detta tema. Det tar jag som ett tecken att skandinaverna själva börjar ifrågsätta osthyvel och smörkniv. Så det är inte så underligt att det norska företaget Bjørklund & Sønner, som har tillverkat den ursprungliga osthyvelmodellen i 84 år, gick i konkurs i september. Förresten finns det faktiskt EN bra användning för osthyvel och smörkniv: som julklappar till mina släktningar i Schweiz. Dalahästar har de redan fått.


Osthyvel från Bjørklund & Sønner, uppfunnit 1925 av norrmanen Thor Bjørklund.

Er nybörjare

Svenskarna älskar jul. De äter julbord, ser fram emot tomten (bocken är ju inte modern längre) och tittar på Kalle Anka på julafton, som med 3.5 miljoner tittare årligen är ett av de mest sedda program. När julen kommer är till och med de långa mörka nätterna bortglömda. Men viktigare än att fira tillsammans med sin familj, viktigare än att få julklappar och definitiv viktigare än att tacka mormor för hennes egenhändigt stickade strumpor är – precis, julmust. Med årets första "Last Christmas" (Wham!, 1984) är den för söta och icke-alkoholhaltiga drycken tillbaka. Från början av november till slutet av februari säljs julmusten i hela Sverige – även försäljningen av Coca Cola minskar under denna tiden. Sedan, i början av mars, byts etiketterna ut på julmust-flaskorna mot påskmust-etiketter. Jag vet, många svenskar påstår att det finns en skillnad mellan jul- och påskmust – men bevis saknas. Dags att gå på djupet med detta mysterium och jämföra de två dryckerna. Till att börja med har jag gjort en lista över julmustens ingredienser (Nygårda Julmust). Den klargörande jämförelsen följer om tre månader. Till dess njuter vi av denna härliga dryck – och tar oss också ett eller annat glas glögg.


Nygårda Julmust från Spendrups.

Ingredienser:
Kolsyrat vatten, socker, glukos-fruktossirap, färgämne E150c, aromämnen (från bl.a. humle och kornmalt), surhetsreglerande medel citronsyra, kryddextrakt, konserveringsmedel E211 och E202

Näringsvärde per 100ml:
Energi 170kJ / 40kcal, protein 0g, kolhydrat 9g (varav sockerarter 9g), fett 0 g (varav mättet fett 0g), kostfibrer 0g, natrium 0g

Er nybörjare

Efter en kort promenad genom ett höstkallt Söder bjöd S mig på brunch på Fåfängan. En dimmig dag som denna påminde mig folket som gick upp för backen om häxorna på väg till Blåkulla – med skillnaden att de inte skulle äta barn utan en stor svensk frukost. Som de morgonpigga personer vi är möttes vi av en nästan orörd buffé: den rökta laxen var fortfarande varm, kaffet fräscht och personalen vänlig. Efter en kort introduktion i den svenska bufféordningen (kallrätt, varmrätt, dessert) var jag redo för att äta mig genom de svenska läckerheterna: köttbullar, rimmad lax, rökt lax, sill, stekta korvar, bacon, kyckling, rostbiff, skinka, salami, prosciutto – en utmaning för en före detta vegetarian. Men jag klarade mig (även om min mage inte håller med mig på den punkten). När vi gick över från kall- till varmrätten blev restaurangen ganska fullsatt. Typiskt för Stockholm fanns det mycket välklätt folk – och förstås barn. Många barn. Därför blev ljudnivån ganska hög och det fick mig att tänka på häxorna och Blåkulla igen. Men dessertbuffén räddade situationen (chokladkaka med grädde!) och till slut var det en större utmaning att få bort S från plättarna än att smälta allt kött.


Utsikt från Fåfängan över Saltsjön.

Er nybörjare

Arga lapparna finns nu inte längre bara i svenska tvättstugor utan också på Nordiska museet på Djurgården. I utställningen "Tvättstugan – En utställning om luddiga vardagskonflikter och miljön som stryker med" kan man upptäcka detta svenska fenomen på nära håll. Och man får till och med ta med sina egna lappar. Vad synd att jag inte har sparat "vår" arga lapp. Dags att provocera fram nya kreativa utbrott från våra grannar! Förresten, t.o.m. i morgon (söndag 22. november) kan man se några exempel från utställningen i Gallerian i Stockholm.

Er nybörjare

Pensionärer och nyblivna invandrare har något gemensamt – massor av tid. Och mycket tid leder som bekant till konstiga idéer. Pensionärerna tillbringar denna tid till exempel med att åka tunnelbana, helst klockan 8 på morgonen och klockan 17 på eftermiddagen. Bara för skojs skull. Eller så sitter de i parken och matar duvor till döds. Eller börjar att pyssla fula grattiskort, troligtvis för att hämnas på sina barn och barnbarn. Som invandrare utan jobb bestämde jag mig för det sistnämnda, att pyssla, eftersom att skriva blogg inte fyller hela dagen och de bra sittplatserna på tunnelbanan är ändå redan tagna. Dessutom tycker jag om att sova ut.

I bloggens första del av "Skojsigt pyssel för invandrare" pysslar vi något som är ganska aktuellt såhär en månad före jul. Det som behövs för dagens pysseltips finns i varje svenskt hushåll: en sax, tejp och IKEA-papperskassar. Av det pysslar vi ett roligt (och framförallt billigt!) presentpapper för julklapparna till våra vänner och familjer som bor utomlands – t.ex. i Schweiz, Iran eller Skåne. Och så här gör man: Först vecklar man ut kassen och stryker den slät. Sedan klipper man ut så mycket papper som behövs (beror på presentens storlek) och slår in julklappen. Färdigt.



Er pysseltant

Efter några veckor i Sverige börjar man känna sig ganska säker i det offentliga livet. Man följer konversationer, förstår tidningsartiklar på lättläst svenska (t.ex. Aftonbladet) och har förstått skillnaden mellan sill och strömming. I kaféer beställer man sin latte med en bulle på svenska och baristan svarar inte på engelska utan på svenska. Kanske påfallande tydligt, men i alla fall på svenska. Det känns bra. Men sedan händer det. Något som får tryggheten att falla ihop som ett korthus. Och det drabbade mig själv nyss på Muffinsfabriken. En fråga, bara tre ord lång: "Ljummen eller sval?" Ljummen eller sval? Vad betydde det? Det hade vi aldrig lärt oss på svenskakursen. Vad skulle jag svara? Jag funderade på att kontra med ett smidigt "Lagom, tack", men att använda ordet lagom fel skulle säkerligen bara göra situationen värre. Det enda jag kom på var ett hjälplöst "Okej". Så fick jag en varm kaffe med en kall muffin och det blev "Thirtyeight krones" istället för "Trettioåtta kronor". Igen.

Så att det inte händer er, kära medinvandrare, det här säger Norstedts svenska ordbok om ljummen och sval:

1. ljummen –> ljum: adj. ~t ~ma • måttligt varm – vanl. på ett behagligt sätt, utom då maträtter e.d. avses <SYN. halvvarm, tempererad>
2. sval: adj. ~t • som har tämligen låg temperatur – som vanl. är angenäm

En sval muffin på Muffinsfabriken vid Skanstull.

Er nybörjare

Nyligen upptäckte jag ett annat svenskt fenomen – den arga lappen. Man hittar den till exempel i trappuppgångar eller tvättstugor. Svenskarna använder arga lappar gärna och ofta när det gäller att meddela sitt missnöje med sina grannar – mest anonym (den genomsnittlige svensken är ju som bekant rädd för direkt konfrontation). Och de blir mest överraskat kreativa. Om man vill förstå det svenska sinnelaget kan det inte vara fel att befatta sig med det här sättet av kommunikation. Och vart annars kan man lära sig en sån genuin svenska? Följande exempel vill jag inte undanhålla er:

1. Jag får tacka så hemskt jävla mycket för att du stal min tvätttid! (nästa gång kanske jag passar på att pissar i tvättrumman åt dig!)
2. Trasig! "Någon" har tvättat en halv häst & sabbat maskinen. (och grisat ned hela tvättstugan med hår, + mina kläder)
3. Nu får det vara nog!!! Inga fler alkoliserade igelkottar. Sluta kasta ner grogg från balkongen. De kräks på min altan. Håll spriten för er själva! Annars kontaktar jag hyresvärden! En djurvän som är arg!

Fler exempel kan ni hitta på www.argalappen.se eller i er tvättstuga.


En arg lapp, hittades förra veckan i vår trappuppgång.

Er nybörjare

Idag begav jag mig till IKEA. Målet var att skaffa något som är absolut nödvändigt om man vill visa sin villighet att anpassa sig här i Sverige – en lampa som man ställer hemma i fönstret. Jag har aldrig sett det någonstans förut och ärligt talat – jag har ingen aning om vad den här traditionen handlar om. Men eftersom alla har en, måste det väl vara något som är viktigt för svenskarna. Kanske är det svenskarnas sätt att dela värme med sina medmänniskor? I alla fall blir man avslöjad som icke-svensk om lampan i fönstret saknas: Titta, de där har ingen lampa i fönstret. Bor inte invandraren där? Han har säkert något att dölja! Så jag placerade den nyköpta lampan direkt när jag kom hem i fönstret och tände den, trots att det var fortfarande ljust ute. Synbar för alla i grannskapen. Som symbol för min vilja att integrera mig. Titta hit, jag är en av er!

Er nybörjare

Sverige är ett vackert land. Med vackra människor, ett fungerande hälsovårdssystem och färdig risgrynsgröt i plastkorv. Därför bestämmer sig varje år omkring 80’000 människor för att lämna deras hemländer och emigrerar till Sverige. En av dem är jag.

I höstas bytte jag de schweiziska alperna mot den svenska skärgården och flyttade till Stockholm. Det var första gången i mitt liv jag emigrerade. Som absolut nybörjare hade jag förstås befattat mig med utvandring förut och visste att nyckelordet till en lyckosam framtid heter integration. I Europa är svenskarna kända för sina öppenhet och vänlighet. Och som schweizare känner jag mig ändå nära svenskarna, eftersom enligt amerikanerna är Schweiz och Sverige ändå samma land. Det skulle alltså inte vara något problem med att komma i kontakt med dem utåtriktade svenskarna, särskild då de flesta pratar väldigt bra engelska. Men jag hade fel. Snabbt lärde jag mig att det inte skulle bli så lätt som jag hade tänkt mig. För att skaffa mig tillgång till infödingarna måste jag alltså först lära mig svenska, vare sig jag vill eller inte. Det låter i alla fall som en utmaning, eller hur?

Så det är anledningen till att jag börjar skriva den här bloggen där jag ska lära mig svenska genom att skriva texter om hur jag upptäcker den svenska kulturen och hur jag klarar mig i Stockholm. Jag är medveten om att här kommer att stå meningar som är fel, som låter konstiga och ibland absurda, men det kan bli roligt ändå – eller just därför.

Tveka alltså inte att rätta mig när min grammatik "suger"! Och jag är naturligtvis tacksam för tips om det svenska livet.

Er nybörjare