Nyss kom jag på något som svenskarna och de tysktalande schweizarna har gemensamt. Något som drabbar oss när vi åker utomlands. Något som drabbade mig när jag berättade för mina vänner att jag skulle flytta till Sverige. Något som händer när en svensk på semester presenterar sig för en inföding i en bar. Hans samtalspartner lutar sig raglande fram och sluddrar följd av en ölluktande andedräkt: "Smørrebrød!" Sedan lutar han sig tillbaks med ett nöjd leende i ansiktet. Att smørrebrød inte är ett svenskt ord bryr han sig inte om.

Den schweiziska motsvarigheten är ordet "Sauerkraut" (surkål på svenska). Som typisk tysk maträtt äter man varken särskilt ofta eller gärna surkål i Schweiz. Dessutom kallas den här växten i Schweiz Suurchrut (på schweizertyska), choucroute (på franska), crauti (på italienska) eller giabus asch (på rätoromanska). Ändå är "Sauerkraut!" ett bevis för att man har förstått den schweiziska kulturen och språket. I vilket fall, nu ser jag fram emot jul i Schweiz där jag kommer att höra några "Smørrebrød!" – en välkomnande omväxling efter några månaders svenska surkålsbekännelse.

Er nybörjare

Snart är det jul. Och det betyder att vi snart åker till Schweiz för att hälsa på mina föräldrar och släktingar. Men finns det andra anledningar att åka till Schweiz? Kanske för att kolla om schweizarna verkligen är så långsamma som många påstår? Eller för att hälsa på Ingvar Kamprad? Kanske det. Men de bästa anledningarna ger oss organisationen Schweiz Turism och bekräftar med detta några gamla och nya fördomar om Schweiz. Varsågoda:



Er nybörjare

Idag har jag smakat en riktig svensk klassiker och kultprodukt – Bullens pilsnerkorv. Åtta stycken kokkorvar med skinn, 240 g korv i 215 g saltlag. En smaklig allians av gris- och nötkött, vatten, nöthjärta, nötlunga, potatismjöl, fett från gris, bindväv från gris, mjölkprotein, koksalt, blodprotein av nöt och gris, potatisfiber, druvsocker, kryddor, arom, antioxidationsmedel E300 och konserveringsmedel E250. Köttmängd 33 procent – trots allt. Detta lovade i alla fall förpackningen. En konservburk med samma utseende som sedan lanseringen 1953. Lyckligtvis visste jag att korvarna är gjorda av nötkött – namnet "Bullens korv" och bilden av den vänliga mannen med glasögon och fluga gjorde mig lite orolig.

Men hur tillagar man egentligen kokkorvar? På burken stod: "Tillsätt vatten och värm korven i ca 70º C några minuter. OBS! Korven får inte koka – då spricker skinnet." Det lät ganska enkelt. Men grundligare efterforskningar på nätet visade att korvarna inte bara spricker om de kokas utan också om man värmer dem i osaltat vatten. Det bästa sättet att värma Bullens pilsnerkorv är alltså att värma dem i spadet som finns i burken. Men med vad äter man dem? Någon information om det fanns inte på burken. Dagens test visade att senap passar bra, ketchup inte funkar och remouladsåsen vill jag varken berätta om eller tänka på längre. Men allt som allt tycker jag att Bullens pilsnerkorv är ganska okej om man inte äter åtta stycken på en gång – och om man inte läser före vad de innehåller.

Korvgubben på burken med glasögonen och flugan på burken är förresten Erik "Bullen" Berglund, en skådespelare, kock och kokboksförfattare som lanserade Bullens pilsnerkorv 1953 tillsammans med Alvesta slakteriförening. Han blev känd genom så kallade "pilsnerfilmer", anspråkslösa svenska komedifilmer från 1930-talet. Därav namnet Bullens pilsnerkorv.


Konstigt men sant, det finns t.o.m. fanartiklar på nätet: www.bullens.se

Er nybörjare

De senaste dagarna har vi kunnat läsa mycket om Schweiz och landets folkomröstning om minaretförbudet. Förbundsrepubliken har en lång demokratisk tradition. Alla schweiziska medborgare har rösträtt i de kommunala och federala valen och ingenstans röstas så ofta som i Schweiz. Schweizarna är tydligt stolta att deras röster räknas. Men hur låter egentligen en schweizisk röst? Hur låter schweizertyska?

Schweizertyska är ett sammanfattande namn på de dialekter av det tyska språket som talas i Schweiz. För utländska tysktalande människor är dessa dialekter fullkomligt obegripliga. Dessutom skrivs schweizertyska nästan aldrig (med undantag av personliga brev, mejl och SMS). All skriftlig kommunikation, tidningar och liknande skrivs på högtyska.

Så för att ni ska höra hur detta talande språk låter har jag bifogat en låt på schweizertyska. Låten heter "Fingt ds Glück eim?" (på svenska: "Hittar lyckan en?") och är skriven av bandet Züri West. Ha det så roligt med att lyssna och sjunga med!



Er nybörjare

Nyligen nämnade en av mina icke-svenska vänner en svensk tradition kring pepparkakor. Hon berättade för mig att svenskarna brukar slå sönder peppakakorna eftersom de tror att det bringar lycka. Kanske en gammal ritual från den hedniska tiden? Men varför ska man slå sönder kakorna? Jag föredrar att äta dem. Men om det är en svensk tradition måste jag, som duktig invandrare, forska vidare i gåtan om peppakakorna. Dagen efter var vi bjudna till en födelsedagsfest där jag var den enda utlänningen. Perfekt, tänkte jag, en av svenskarna där skulle väl kunna hjälpa mig vidare. Men vilken besvikelse! Ingen av dem hade ett klart svar till mig. Okej, det beror kanske på att gästerna där antingen jobbade för kyrkan och inte visste ett dugg om gamla hedniska ritualer eller var packade. Svaret på min fråga hittade jag till slut på ANNAS websida: Man slår inte sönder pepparkakorna utan knackar dem på mitten. Om kakan delar sig i tre delar får man tyst önska sig något. Så är det, kära svenskar!

Förresten, pepparkakan kallas för "den snälla kakan" eftersom Kung Hans under 1490-talet fick pepparkakor ordinerat av sin läkare för att höja humöret. Myten att man blir snäll av pepparkakor lever fortfarande kvar. Dags för mig att gå till köket och bli snäll.


Efter det femte försöket lyckades jag att få tre delar – det blir en önskan och fem kakor!

Er nybörjare