Nyligen nämnade en av mina icke-svenska vänner en svensk tradition kring pepparkakor. Hon berättade för mig att svenskarna brukar slå sönder peppakakorna eftersom de tror att det bringar lycka. Kanske en gammal ritual från den hedniska tiden? Men varför ska man slå sönder kakorna? Jag föredrar att äta dem. Men om det är en svensk tradition måste jag, som duktig invandrare, forska vidare i gåtan om peppakakorna. Dagen efter var vi bjudna till en födelsedagsfest där jag var den enda utlänningen. Perfekt, tänkte jag, en av svenskarna där skulle väl kunna hjälpa mig vidare. Men vilken besvikelse! Ingen av dem hade ett klart svar till mig. Okej, det beror kanske på att gästerna där antingen jobbade för kyrkan och inte visste ett dugg om gamla hedniska ritualer eller var packade. Svaret på min fråga hittade jag till slut på ANNAS websida: Man slår inte sönder pepparkakorna utan knackar dem på mitten. Om kakan delar sig i tre delar får man tyst önska sig något. Så är det, kära svenskar!

Förresten, pepparkakan kallas för "den snälla kakan" eftersom Kung Hans under 1490-talet fick pepparkakor ordinerat av sin läkare för att höja humöret. Myten att man blir snäll av pepparkakor lever fortfarande kvar. Dags för mig att gå till köket och bli snäll.


Efter det femte försöket lyckades jag att få tre delar – det blir en önskan och fem kakor!

Er nybörjare

Världen är full av fördomar. Man har fördomar om etniska grupper, minoriteter och amerikanare. Tyvärr leder fördomar ofta till diskriminering och gamla tråkiga vitsar som ingen vill höra längre. Därför är det dags att göra rent hus med de fem vanligaste fördomarna om Schweiz:

1. Schweizarna är långsamma
– Okej, Schweiz är fortfarande inte medlem av EU. Och enligt en internationell studie är fotgängare i den schweiziska huvudstaden Bern är de långsammaste i världen. Men egentligen visar denna studie (genomfört av ett schweiziskt universitet) bara schweizarnas blygsamhet inför världen. Och vart finns världens bästa urmakare? Precis!

2. Schweizarna är rika
– Den rikaste schweizaren är faktiskt svensk. Ingvar Kamprad, som grundade och äger IKEA, har en förmögenhet på runt 100 miljarder kronor. Han har bott i Schweiz i trettio år. I jämförelse tjänade jag den här månaden 17 kronor genom att spela säckpipa på Drottninggatan. Det blir en kaffe latte ute i Rinkeby. Svaret är alltså nej, schweizarna är inte rika.

3. Schweizarna kan bara spela tennis
– Det är fel. Faktiskt finns det bara EN schweizare som kan spela tennis – Roger Federer. Han toppar ATP-tabellen (Association of Tennis Professionals) och är historiens mest framgångsrika tennisspelare. Svensken Robin Söderling är förresten på nionde plats.

4. Schweizarna äter jämt ost
– Det är en ganska tråkig fördom! Schweizarna äter förstås inte bara ost! Schweiz är också känd för rätter som raclette och fondue...
Okej, den här fördomen är kanske sann.

5. I Schweiz heter alla Heidi och Emil
– Inte direkt. 2008 var de mest populära namnen i den tyskspråkiga delen Lara och Tim, i den franskspråkiga delen Emma och Nathan, i den italienskspråkiga delen Giulia och Alessandro och i den rätoromanskspråkiga delen Giulia och Gian. Emil finns inte bara i Schweiz utan i hela Europa och Heidi heter bara de "svenska" tjejerna i amerikanska porrproduktioner.

Där ser ni, de flesta fördomarna är inte sanna. Egentligen är sanningen om Schweiz mycket enklare och kan sammanfattas i tre punkter:
1. Schweizarna kan inte prata tyska
2. Schweizarna är tråkiga och pryda
3. Schweizarna gömmer diktatorers pengarna och är absoluta nollar i fotboll



Er schweizare

Ett annat svenskt fenomen är svenskarnas förkärlek för köksredskap. I synnerhet småsaker som osthyvel och smörkniv. Särskilt osthyvel och smörkniv. Varför inte bara använda kniv? EN kniv! Smöret blir inte smidigare med en smörkniv och osten får inte intensivare smak med en osthyvel. Tvärtom! Ostskivorna blir till och med för tunna. Ärligt talat, det är inte friskt. Tänk om finländare gick runt med osthyvel och smörkniv i bältet i stället för en kniv! Varför inte göra som den schweiziska militären? De använder sina knivar för att skära ost (framför allt för det), för att öppna vinflaskor och till och med för att såga i trä. Och att bre smör med dem funkar också ganska bra. Frånsett detta förmodar jag ändå att uppfinningen av smörkniven är en statlig åtgärd för främjandet av julklappar som man tillverkat själv. Helt nyligen lanserade IKEA en kampanj med detta tema. Det tar jag som ett tecken att skandinaverna själva börjar ifrågsätta osthyvel och smörkniv. Så det är inte så underligt att det norska företaget Bjørklund & Sønner, som har tillverkat den ursprungliga osthyvelmodellen i 84 år, gick i konkurs i september. Förresten finns det faktiskt EN bra användning för osthyvel och smörkniv: som julklappar till mina släktningar i Schweiz. Dalahästar har de redan fått.


Osthyvel från Bjørklund & Sønner, uppfunnit 1925 av norrmanen Thor Bjørklund.

Er nybörjare

Svenskarna älskar jul. De äter julbord, ser fram emot tomten (bocken är ju inte modern längre) och tittar på Kalle Anka på julafton, som med 3.5 miljoner tittare årligen är ett av de mest sedda program. När julen kommer är till och med de långa mörka nätterna bortglömda. Men viktigare än att fira tillsammans med sin familj, viktigare än att få julklappar och definitiv viktigare än att tacka mormor för hennes egenhändigt stickade strumpor är – precis, julmust. Med årets första "Last Christmas" (Wham!, 1984) är den för söta och icke-alkoholhaltiga drycken tillbaka. Från början av november till slutet av februari säljs julmusten i hela Sverige – även försäljningen av Coca Cola minskar under denna tiden. Sedan, i början av mars, byts etiketterna ut på julmust-flaskorna mot påskmust-etiketter. Jag vet, många svenskar påstår att det finns en skillnad mellan jul- och påskmust – men bevis saknas. Dags att gå på djupet med detta mysterium och jämföra de två dryckerna. Till att börja med har jag gjort en lista över julmustens ingredienser (Nygårda Julmust). Den klargörande jämförelsen följer om tre månader. Till dess njuter vi av denna härliga dryck – och tar oss också ett eller annat glas glögg.


Nygårda Julmust från Spendrups.

Ingredienser:
Kolsyrat vatten, socker, glukos-fruktossirap, färgämne E150c, aromämnen (från bl.a. humle och kornmalt), surhetsreglerande medel citronsyra, kryddextrakt, konserveringsmedel E211 och E202

Näringsvärde per 100ml:
Energi 170kJ / 40kcal, protein 0g, kolhydrat 9g (varav sockerarter 9g), fett 0 g (varav mättet fett 0g), kostfibrer 0g, natrium 0g

Er nybörjare

Idag begav jag mig till IKEA. Målet var att skaffa något som är absolut nödvändigt om man vill visa sin villighet att anpassa sig här i Sverige – en lampa som man ställer hemma i fönstret. Jag har aldrig sett det någonstans förut och ärligt talat – jag har ingen aning om vad den här traditionen handlar om. Men eftersom alla har en, måste det väl vara något som är viktigt för svenskarna. Kanske är det svenskarnas sätt att dela värme med sina medmänniskor? I alla fall blir man avslöjad som icke-svensk om lampan i fönstret saknas: Titta, de där har ingen lampa i fönstret. Bor inte invandraren där? Han har säkert något att dölja! Så jag placerade den nyköpta lampan direkt när jag kom hem i fönstret och tände den, trots att det var fortfarande ljust ute. Synbar för alla i grannskapen. Som symbol för min vilja att integrera mig. Titta hit, jag är en av er!

Er nybörjare