Efter en kort promenad genom ett höstkallt Söder bjöd S mig på brunch på Fåfängan. En dimmig dag som denna påminde mig folket som gick upp för backen om häxorna på väg till Blåkulla – med skillnaden att de inte skulle äta barn utan en stor svensk frukost. Som de morgonpigga personer vi är möttes vi av en nästan orörd buffé: den rökta laxen var fortfarande varm, kaffet fräscht och personalen vänlig. Efter en kort introduktion i den svenska bufféordningen (kallrätt, varmrätt, dessert) var jag redo för att äta mig genom de svenska läckerheterna: köttbullar, rimmad lax, rökt lax, sill, stekta korvar, bacon, kyckling, rostbiff, skinka, salami, prosciutto – en utmaning för en före detta vegetarian. Men jag klarade mig (även om min mage inte håller med mig på den punkten). När vi gick över från kall- till varmrätten blev restaurangen ganska fullsatt. Typiskt för Stockholm fanns det mycket välklätt folk – och förstås barn. Många barn. Därför blev ljudnivån ganska hög och det fick mig att tänka på häxorna och Blåkulla igen. Men dessertbuffén räddade situationen (chokladkaka med grädde!) och till slut var det en större utmaning att få bort S från plättarna än att smälta allt kött.


Utsikt från Fåfängan över Saltsjön.

Er nybörjare